Jag tänker här nedan i korthet redogöra för varför jag tycker det är fullständigt onödigt att bemöda sig med spanska viner och varför stora delar av det italienska vinutbudet inte heller är så intressant som man kan tro.
Spanien
Vi börjar med Rioja. Klassisk Rioja ligger ibland på vad som kallas 200% ek. Dvs, man har efter ca 1 år bytt fat för att tillföra ännu mer ek. Tempranillo är dessutom en fullständigt menlös druva. Jolmig och trist, i synnerhet i Rioja.
I Ribera del Duero byter man namn på Tempranillo till Tinto Fino, men inte heller det kan maskera smaken. Fortsatt meningslöst och träigt vin.
Cava, vad ska jag säga? Om till och med Crémant de Bourgogne/Alsace är att betrakta som fulbubbel – vad är då Cava? Slöseri med tid är vad det är.
Distrikt som La Mancha nöjer jag mig med att konstatera att det är här hela Europas produktion av boxviner görs. Typ.
Men finns det inget spanskt vin som går att dricka? Jo, det gör det. I Priorat(o) gör man faktiskt vin som inte är otäckt. Hur kommer det sig? Mycket enkelt, man blandar alltså ut Tempranillon med Garnacha, dvs en druva som är DNA-mässigt identisk med Grenache.
Slutsatsen är alltså att det bästa spanska vinet smakar som ett mediokert Rhonevin. Inte mycket att satsa på med andra ord.
Italien
Italien består av tre områden i vilka man gör drickbart vin. Piemonte, Valpoliciella & Toscana.
Eftersom detta är ett litet neg-inlägg så fokuserar jag på det dåliga. I Valpoliciella gör man Amarone. Amarone är ett resultat av man lekt den lille kemisten och torkat druvorna innan man jäser av dom. Ett glas koncentrerad russinsaft är vad som bjuds.
De lättare Valpoliciellorna, dvs Ripasso, är betydligt trevligare, men fortfarande lite kemilabb över det hela. Att jäsa en andra gång med resterna från en Amaronejäsning är för mig lite för “onaturligt” för att vara intressant. Men man kan fortfarande skönja en vinsmak.
I Toscana gäller Sangiovese. I Chianti, Chianti Classico etc etc är det Sangiovese överallt. Det vill säga körsbär. Mycket körsbär. Problemet är de italienska vinlagarna som omöjliggör produktion av något annat och ändå åtnjuta den högsta kvalitetsstämplen DOCG. Vissa vinmakare struntar i detta och gör sk Super Tuscans / Superbordsviner. Här kommer likheten med Spanien. För att få lite mer smak och karaktär på vinerna blandar de helt sonika i Cabernet-Sauvignon och voilá så smakar det helt plötsligt mycket bättre. Men fortfarande bara som en dålig Bordeaux…